Flickan Februari

Lördagkväll kl 23.00. Antar att många är ute och festar nu. Men inte jag:) Jag sitter framför datorn och tar det lugnt efter en hel dags arbete. Mina knogar är röda och svider av allt det vatten de under dagen fått utstå. Diskvatten och när jag tvättar händerna. Jag blöter ned dem och torkar dem minst 25 ggr/timmen. Och i morgon är det samma visa igen. Men men, jag får ju nästan betalt för det!

Igår, fredag, var en mycket trevlig dag. Snön föll med lätta flingor till marken och skapade ett ljus vi inte sett på länge. Jag vet inte om det var det faktum att jag sovit sex timmar längre än jag brukar natten innan, sällskapet jag haft på stan' eller den friska luften; något var det som fick mig att hysa en outgrundlig kärlek för denna värld. Jag kunde inte låta bli att le när jag på den isiga marken spatserade hem från bussen. Kunde inte låta bli att sträcka ut tungan och låta en flinga landa på den. Det kändes som att vara barn igen, kändes som att den naiva och starka tron på alltet återvände till varje cell i min kropp. Slutade inte le, och undslapp ett litet fniss. Jag älskar att må bra! 

Se varje snöflinga som en chans att blicka tillbaka!/ Flickan Februari